Andreas Berndtsson väljer att sluta - Örgryte Fotboll

Andreas Berndtsson väljer att sluta

Efter en tung skadeperiod väljer Andreas Berndtsson att bryta sitt pågående kontrakt med Sällskapet. Nedan kan du läsa hans egna ord om hur beslutet vuxit fram.

För första gången på ca 10år är jag idag ingen Öis spelare. I nästan halva mitt liv har jag tillhört den klubb jag älskat och hejat på sen jag föddes. Jag har haft några av mina bästa år och extremt många helt underbara minnen för livet med Öis! Men för några veckor sen bestämde jag mig för att bryta kontraktet med Öis pga flera anledningar.

– Som många vet har jag åkt på ett 10tal hjärnskakningar som gjort att jag varit borta från fotbollsspelande ett bra tag nu. Denna tiden har fått mig att verkligen tänka till, jag har mått otroligt dåligt under en längre tid och när de varit som värst inte ens velat leva. Detta påverkade såklart fotbollen och jag njöt inte alls lika mycket på planen. Jag spelade för att bli klar med träning eller match, inte för att vara där och njuta som jag alltid gjort. När jag då helt oväntat (i mina ögon) fick ett A-lags kontrakt med mitt favorit lag slog min barndoms dröm i uppfyllelse. Problemet var att jag i stort sätt inte kände någonting… jag blev såklart glad när jag fick de men inget mer, jag kände inte att jag var värd de. Jag kände mig sämre än någonsin och ville verkligen inte träna, jag mådde extremt dåligt och grät mig till söms de flesta nätter. Att inte vilja träna och samtidigt spela med några av de bästa spelarna i Sverige är ingen bra kombination, jag gjorde i mina ögon inget rätt på träningarna och fokuserade endast på att inte göra misstag, brydde mig inte om att göra bra saker sålänge jag inte gjorde nåt dåligt, tog bara in de dåliga och låste ute de bra. Detta gjorde såklart att jag gjorde misstag heeela tiden. När jag då på försäsongen åkte på min första hjärnskakning som A-lags spelare och 2-3 månader senare min andra, fick jag en ofrivillig paus och mådde helt plötsligt bättre psykiskt pga att jag inte behövde träna och göra bort mig på planen. Jag har hört att de finns kopplingar mellan hjärnskakningar och depression men jag kan inte själv svara på om de är på grund av hjärnskakningarna jag mått som jag mått. Detta har pågått en längre tid då vissa perioder varit väldigt mycket värre än andra. Jag har varit hos både mental coach och psykolog och fått reda på att de inte är helt ovanligt att depression kan komma och gå som i mitt fall. Depression skulle jag beskriva som att din egen hjärna gräver din egen grav, allt blir jobbigt och du trycker ner dig själv hela tiden. De kan handla om så små saker men i ditt huvud betyder de allt, du orkar ingenting, vill inte prata med nån och i värsta fall bara vill dö. Döden kändes ofta som den lättaste utvägen men tanken på familj och vänner har alltid fått mig att till slut stoppa mig själv från att försvinna för gott. Men de är hemskt!

De satt långt inne men jag har valt att skriva allt detta pågrund av en rad anledningar, den första lite egoistiska anledningen är att slippa dra samma historia ett antal hundra gånger som jag fått göra med min hjärnskaknings situation, så nu ger jag er alla anledningen varför jag bröt mitt kontrakt med Öis. Pågrund av att jag mått så dåligt och mår mycket bättre nu när jag varit sjukskriven och borta från fotbollen har jag alltså valt att bryta kontraktet och vända blad i livet. Sen har jag ju mina hjärnskakningar som spökar, jag är i dagsläget friskförklarad av läkare men enligt dom är de stor risk att jag får hjärnskakningar mycket lättare än personer som inte fått 10st innan. Ibland behövs förändringar men de är extremt svårt att släppa något man älskar, så trots att jag mått så dåligt satt detta beslutet väldigt långt inne.

Sen vill jag även uppmärksamma alla om depression, de är många som lever med detta och mår väldigt dåligt. De är otroligt svårt att prata om de och de är tyvärr ganska lätt att dölja sjukdomen med ett ”fake leende”. Så om du inte mår bra, försök verkligen att prata om de med föräldrar, kompisar, psykologer eller vem som helst som känns bäst/lättast för dig. För ju längre du väntar och håller de inom dig desto djupare grop blir de att ta sig upp ifrån. Varje gång jag valt att till slut prata med någon har de känts som en lättnad efteråt, när de varit som allra värst har jag skrivit brev till mina föräldrar om ALLT jag kunde komma på. De kändes lättare att skriva än att prata så de funkade för mig. Men som sagt, på något sätt måste man dela med sig av känslorna och våga kommunicera hur jobbigt de än är.

Vill även tilläga att jag är mycket tveksam om jag vågat skriva allt detta om inte min före detta lagkamrat Oskar Vilgotsson delat med sig av sin historia, så extra tack till dig, du är en förebild!

Jag mår mycket bättre idag och jag har bestämt mig för att åka på en lång resa i Asien för att leva livet ordentligt! Planet går mot Indonesien 27:e september och ännu är ingen hemresa bokad. Ska försöka bli mer aktiv på sociala medier under resan och uppdatera vad jag äter eller vad man nu gör. Jag vill även tillägga att de absolut sista jag vill med detta inlägget är att folk ska tycka synd om mig, de är de jag varit mest rädd för när jag funderat på om de är värt att skriva allt detta eller inte. Jag mår bra, jag kommer ställa fotbollsskorna på hyllan ett tag men jag är mycket tveksam att dom blir kvar där allt för länge!

STOOOORT tack till Öis som alltid kommer vara laget i mitt hjärta. Tack även till alla som varit med och stöttat under alla dessa åren i ÖIS tröjan! Det har inte bara varit raka vägen uppåt men i slutändan ångrar jag ingenting! Tack Öis! ❤️💙 #viärÖIS

//Andreas #28

ÖIS Fotboll tackar Andreas för hans tid som spelare och  önskar honom all lycka och välmående i framtiden.

Vi syns på läktaren

FacebookTwitterGoogleTumblrLinkedIn