#FramtidenÄrVår – Victor Niklasson - Örgryte Fotboll

#FramtidenÄrVår – Victor Niklasson

#FramtidenÄrVår är en ny artikelserie som vi börjar med nu under hösten. Vi lär känna nästa generations ÖIS:are från akademin – Med deras egna ord. Andra spelaren ut i artikelserien är Victor Niklasson från U19-laget.

Mitt första fotbollsminne är med min farfar. Jag har aldrig gått på dagis utan det var min farfar som var hemma med mig. Jag kommer ihåg att vi spelade fotboll i hans trädgård. Det var där allting började. Sen spelade både min storasyster och storebror, hela familjen var fotbollsintresserad. Jag började i fotbollsskolan i Öckerö IF när jag var fem år och fastnade verkligen för det.

Det är väldigt fina förutsättningar för att spela fotboll ute på öarna. På Öckerö där jag kommer ifrån finns det ändå två gräsplaner, en konstgräsplan, en 9-mannaplan och även en inomhushall med konstgräs. Det är bra förutsättningar för att kunna ta nästa kliv. Sen tar det lite tid att komma in till stan från Öckerö, men det går.

Tidigare har jag spelat som både anfallare och ytter. När jag sen blev uttagen till stadslaget när jag var 15 år började jag spela som balansspelare, längst bak på mittfältet. Där har jag varit sedan dess, jag trivs väldigt bra där. Mina egenskaper passar in bra där. Som första touchen, spelsinne och läsa spelet på ett visst sätt. Sen får man vara med väldigt mycket i spelet också. Både i speluppbyggnaden och i försvarsspelet. Man får mycket ansvar och det trivs jag med.

Jag kom till ÖIS inför i år från IFK Göteborg dit jag gick som 15-åring. IFK var inte riktigt något för mig. Det känns som att de har vissa mallar de går efter. Att man ska vara på ett visst sätt. I mitt fall var det att jag kanske var lite för kort och inte var så stor fysiskt. Sen känns det som att det finns större möjligheter att komma upp till ÖIS A-lag. Att här får unga spelare chansen att träna med A-laget. ÖIS kändes som ett självklart val. Som den rätta vägen att gå om man vill komma någonstans med sin fotboll.

När du är 169 centimeter lång och väger strax under 60 kilo är du oftast minst på plan, men det är kul. Man hör ibland att motståndarna försöker psyka en att jag är liten. Det gör mig bara ännu mer taggad att gå upp i nickdueller och trycka dit dem. Det är absolut inte något som jag ser som en större nackdel. Fördelarna är att du blir snabbare och smidigare med bollen. Samtidigt tar jag inte åt mig när folk pratar om att jag är liten. Jag är självsäker på mig själv.

Jag har gjort fem landslagsläger och två landskamper med Future Team mot Belgien när jag var 16-17 år. Det är ett bra upplägg med Future Team. Att man lyfter fram de spelarna som inte är lika långt fram fysiskt som alla andra. De är ju bra på andra saker.

Visst det är svårt när Hakeem (Araba) har bollen och du ska försöka att tackla och ta bollen från honom. Samtidigt sitter det väldigt mycket i huvudet. Vad du har för inställning. Tänker du bara ”Nu jäklar ska jag ta bollen” tror jag oftast att det går. Det handlar mycket om inställningen och inte bara om hur stark du är.

Spelarna i A-laget är lite starkare och snabbare. Bättre fotbollsspelare helt enkelt. Sen är det kraven som höjs på en så klart. Du spelar med spelare som är tio år äldre och som har varit med på en hög nivå. När man bara har spelat juniorfotboll innan märker man att seniorerna är mer taktiska. Att de har rutin och löser många situationer på ett väldigt bra sätt. Tempot är det också skillnad på. Du får inte lika mycket tid med bollen i A-laget som bland juniorerna. Det är allt detta som gör en bättre. Du måste alltid försöka att steppa upp lite extra.

Spelarna har varit väldigt bra på att välkomna in oss unga spelare i truppen. Jag har hängt mycket med Rasmus Bozic och Kristoffer Björk. Men även såna spelare som Tommie (Veljovic) Östling (Andreas) och Johan Elmander är snälla och ger en råd. Det finns många. Sen kan det hända att man får skäll ibland, men det tar jag inte personligt. Det tror jag är viktigt när man kommer upp till ett A-lag. Att kunna skilja på fotbollsspelaren och människan. De skäller inte på en för att de tycker illa om dig som människa. Jag ser det som att jag lär mig någonting varje gång någon säger till mig saker. Nästa gång gör man rätt och då får man beröm istället. Det är bra att höra om man gör någonting fel så att man lär sig av det.

Mitt första år i ÖIS har bara varit jättepositivt. Det är en storklubb i Göteborg, men samtidigt känns alla så himla nära varandra. Det känns som att vi är en liten familj här i ÖIS. Sen har själva fotbollsdelen varit väldigt bra i år. Jag hamnade i U19 där vi spelade väldigt bra fotboll som har utvecklat oss. Vi har haft många bra spelare i truppen och att jag har fått träna med A-laget ser jag som en bonus. När jag bytte till ÖIS var målet att göra det så bra som möjligt i U19 för att få träna med A-laget några gånger i alla fall. Nu har det blivit ett halvår nästan. Här får man verkligen chansen att visa upp sig. De litar på en fast man är ung. Det inspirerar de andra spelarna i akademin att se att man faktiskt får chansen om man jobbar hårt. Det blir som en morot att se sina lagkamrater att visa upp sig.

Vi har sett Momo (Mohamed Said) göra liknande mål i U19 och på träningar. Att han är väldigt duktig. Sen ser man vad han gör i kvalet. Då tänker man att det är möjligt. Att det kanske inte är ett jättestort steg att ta. Från U19 till A-laget. Momo är ju väldigt bra, men det går. Kan han så kan jag tänker man lite. Så tänker nog de flesta i akademin. Man måste tro på sig själv.

Det har varit en helt fantastisk säsong för U19. Det började egentligen direkt från första matchen och sen ångade vi bara på. Vi var ett jäkligt bra gäng. Vi gav allting för varandra. Sen var det väldigt duktiga spelare i laget som klarade av spelidén med mycket passninsgspel. Vi gav aldrig upp heller. Även om vi låg under i vissa matcher. Exempelvis som i seriefinalen mot Helsingborg hemma. Då släppte vi in mål efter två minuter. Vi bestämde oss för att bara köra på i 90 minuter och se vad det leder till. Lite som A-laget nu i kvalet mot Mjällby.

Innan DM-finalen mot IFK Göteborg tänkte jag på det att jag har haft Eijlert (Björkman, IFK:s tränare) som tränare när jag själv var i IFK. Vi låg under med 0-2 i paus och spelet stämde inte alls. Då tänkte jag att jag inte kunde avsluta min sista juniormatch med att förlora mot Eijlert och IFK. Då blev det att jag, precis som hela laget, steppade upp några procent till. Det gick ju vägen till slut. Vi kom ikapp till 2-2 och sen vann vi på straffar. Att jag fick två assister med mot min gamla klubb var extra skönt. Jag har alltid haft det som en sporre. Att när det verkligen gäller, att visa vad man går för då. Att jag har haft turen att kunna bidra med lite poäng i de avgörande matcherna i år är väldigt roligt.

Jag kommer att vara med och träna med A-laget när det drar igång igen 29 november. Och innan året är slut får jag ett besked om jag får ett A-lagskontrakt eller inte. De säger att allt har sett bra ut och att jag hänger med på träningarna. Sen spelar det ju även in vilka spelare som kommer in och ut i klubben till nästa år. Det är även upp till nya tränaren Thomas (Askebrand), vad han föredrar för spelare. Vi får hoppas att det går vägen. Annars är det att bara köra på ändå. Jag hoppas kunna knipa ett kontrakt med ÖIS, annars får jag fortsätta att spela fotboll någon annanstans. Jag spelar ju fotboll för att jag tycker att det är väldigt kul.

Robert Vilahamn, tidigare U19-tränare om Victor Niklasson…
Victors största egenskap är att han är en väldigt klok spelare. Han har en väldigt bra spelförståelse och är viktig för en tränare att ute på plan. Han är spindeln i nätet och väldigt duktig på att nosa upp ytorna både offensivt och defensivt vilket ger en bra balans. Det i kombination med en bra passningsfot passar väldigt bra ihop med hur ÖIS spelar. Han kan variera passningarna och är även en bollvinnare. Det han måste göra nu för att få ett A-lagskontrakt är att överbevisa att han klarar sig rent fysiskt. Han är ganska kortväxt och tunn och han måste visa att han klarar nickdueller och närkamper så som han gör i U19. Att han inte är lätt att plocka bort. Det är det han kan falla på, annars är han tillräckligt bra i mina ögon.

 

Fem snabba…

Dina främsta egenskaper? Jag läser spelet bra, har bra passningsspel och en bra inställning. Även om jag är liten i kroppen tror jag att jag har huvudet med mig och kan ta dueller för laget.

Vad behöver du att bli bättre på? Jag brukar tänka på att jag ska bli bättre på det jag redan är bra på. Så att man blir bäst på det. Sen gäller det väl att lägga på sig några kilon också.

Vilka har betytt mest för dig under karriären? Min familj framförallt. De har åkt på alla cuper, kollat på varje match och kört mig till träningar när jag började spela inne i stan. Även min bror som var tränare för mig i Öckerö. Om jag ska säga någon fotbollsspelare är det nog Marco Verratti som jag tycker är väldigt bra och som jag försöker likna lite i spelet. Men det är svårt, han är väldigt bra.

Vem lekte du att du var på planen när du var liten? Det var någon jag alltid var, vem var det?…Ronaldinho! Han trodde jag att jag var när jag var liten och spelade med kompisarna.

Vilken fotbollsspelare i världen hade du helst velat spela mot? Marco Verratti.

 

Om lagkamraterna i U19…

Han skulle få bäst resultat på Högskoleprovet: Theodor Hult-Bernényi

Han skulle fått sämst resultat på Högskoleprovet: Mohamed Said eller Tim Stolt Hermansson

Han hade mest sannolikt deltagit i Paradise Hotel: Daniel Hermansson. Han tänker ofta efter att han pratar.

Lagets Fifamästare: Jag skulle vilja säga mig själv, men jag har svårt för att möta Wilmer Simonsson. Han är väldigt duktig faktisk.

Lagets långsammaste: Wilmer Simonsson. Varje gång vi spelar i PSA (Prioritet Serneke Arena) brukar vi skämta om att låsa in honom på på ”Speed Academy” där man tränar upp sin snabbhet.

Lagets snabbaste: Socras Lutonda eller Mohamed Said

Lagets starkaste: Oskar Blank

Lagets fulaste frisyr: Oskar Blank när han spelar i sin tofs. Man vill ju bara klippa av den.

Lagets torraste humor: Armel Zola

Lagets gnälligaste: Marwin Leidewall

Lagets snällaste: Ludvig Wiklander. Han gör ingen fluga förnär.

Han hade klarat sig bäst som statsminister: Marcus Alexandersson. Han har huvudet på skaft.

Lagets sämsta dansare: Wilmer Simonsson. Det är lite stelt med sin långa kropp.

Lagets sämsta musiksmak: Armel Zola. 100 procent. Det är mycket fransk musik med mycket trummor. Det bultar bara i huvudet med den musiken. Man får ingen ro.

Lagets lille barn som man får ta hand om lite extra: Ludvig Wiklander. Dels är han så liten, men det är ofta han glömmer saker på bussen. Han är ett litet barn.

 

Fakta
Namn: Victor Niklasson

Född: 28 april 1998
Position: Central Mittfältare
Lag: ÖIS U19 – Tränar dock med A-laget
Moderklubb: Öckerö IF
Tidigare klubbar: Öckerö IF och IFK Göteborg
Studerar: Tog studenten i somras efter att ha gått samhällslinjen på Katrinelunds Gymnasium

 

Victor på sociala medier
Instagram: viiccce
Twitter: vicce10
Snapchat: viccce

 

Den första delen av artikelserien finner du nedan

#FramtidenÄrVår – Tim Stolt Hermansson

 

Text: Johan Velagic

FacebookTwitterGoogleTumblrLinkedIn